-mamma jag vill ha istagram!
Min hjärna kokar å jag vill skrika högt, DU ÄR BARA NIO ÅR ALDRIG I HELVETE ATT DU FÅR INSTAGRAM.
Men jag säger snällt: - nej det får du inte älskling.
-varfööör mamma, alla andra har!
-vilket tur att inte jag är alla andras mamma å pappa för då hade ju ingen fått..
-jag hatar dig!
-ok. Du får iaf inte instagram, för att jag älskar dig!
Å så här håller vi på. Jag vet att hans kompisar har. Men, nej! Jag vet hur mycket skit som sprids där. Jag har det själv, därför vet jag. Mycket konstiga svar får man ibland på sina inlägg. Alla kan hitta en. Jag fattar inte varför de måste växa upp så fort, han är nio. Han har inte förmågan och hantera det. Även om han givetvis är en smart nioåring. Eller så är det hans mamma som hör till stenåldern. Förmodligen. Idag ska jag träffa min pt aka coch, hon ska förhoppnings vis jobba med mig för en stundande skiljsmässoförsök från hakorna... Ev magarna, men de hänger nog i ett tag till. Börjar också bli sjukt nervös för stundande USA resa, jag, magarna, hakorna mina tre barn och min föredetta man aka nuvarande sambo ska åka. 3,5 vecka. Florida. Nice... Eh eller? Nåväl katten får va hemma :)

Jag har gott om magar och hakor, till överflöd faktiskt. Jag inte den som är den och delar gärna med mig. Problemet är bara att ingen vill ha dem, mina magar.. Eller mina hakor.. De trivs hos mig och vill heller inte flytta, trots relativt många skiljsmässoförsök så hänger de liksom kvar. Typ som min föredetta man som numer är min sambo. Vill inte ge sig helt enkelt. Många säger att det inte är konstigt att jag har "lite" mage jag har ju ändå fött tre barn på typ 6 år, jag jag tycker det är konstigt! Tycker inte att det är ok, å inte ett dugg gulligt. Men på något sätt börjar jag kanske vänja mig att de finns där.. Som mina kompisar. Nåväl på den här bloggen kan ni följa mig, mina hakor och magar på vår väg genom livet. Förhoppningsvis så leder livet oss på olika vägar, att vi liksom växer ifrån varandra.... Men vi börjar här och nu. Hakorna, magarna och jag!