Jag har alltid känt mig annorlunda, liksom hela mitt liv. Nu kanske jag fattar varför. Idag var jag och hela min härliga familj ute på äventyr. Minfamilj består av min sambo (föredetta man :) och min 5åring 7åring och 9åring. Vi befinner oss på semester i Florida. Vi hälsar på min pappa som bor här 6månader om året. Pappa och jag har ingen vidare kontakt. Vi har egentligen aldrig haft det. Min pappa är otroligt egoistisk, men han tror att han på något sätt inte är det, jag har aldrig fått i hop det där men på något sätt så fattar han inte själv att han är så ego som han är. Han är också ofta ganska elak mot många men kamouflerar det i någon konstig slags ironisk humor(?) men det är som han är och jag brukar hänga med i svängarna, som sagt vi ses inte allt för ofta. Kanske en gång på 5 år. Jag fattar inte varför heller eftersom han har de finaste barnbarnen i hela världen. Men nåja han är inte särskilt intresserad och har aldrig varit. Han skickar pengar då och då på jular å födelsedagar men det är olika och om han skickar är det typ 500:- till alla tre vilket blir en konstig summa att dela på tre. Det är som om han betalar ett dåligt samvete (?) liksom ingen tanke bakom, 300:- hade ju varit mera logiskt. Men nåja inte viktigt. Han är otroligt ego. Idag skulle han på bröllop vi hade inte hyrt bil än och bad att han skulle köra oss till stranden och det gjordes motvilligt. Men sen var det inget snack om att han skulle hämta nej. ., nåväl det tar för många ord att förklara. Men jag lärde mig vad kärlek var när jag träffade jockes föräldrar. De var verkligen osjälviska.